Kategoriarkiv: Samhälle&Individ

Några spridda tankar om tillväxt och miljö

Det är tämligen uppenbart att vi måste förändra sättet på vilket vi lever för att skapa ett samhälle som är hållbart och värnar miljön. I korthet handlar det om att få fram en ekonomi och en livsstil som är betydligt mer resurssnål än den vi har idag. Ekonomin måste således krympa vilket förstås är oerhört främmande för en ekonomi som bygger på ständig tillväxt. I teroin kan man förstås frikoppla ekonomin från resursutnyttjandet men i praktiken har vi i alla fall inte hittills sett några tecken som tyder på att den drömmen är en realistisk sådan. Som ett minimum bör vi nog ur försiktighetssynpunkt inte ha en sådan frikoppling som ett antagande. Vi som är mer franka kan helt enkelt avfärda det som nonsens.

Den stora frågan är hur vi ska genomföra den förändringen. Jag tror inte att vi kommer att lyckas genom ren viljestyrka, mänskligheten fungerar inte på så sätt att vi kollektivt kan inse den oerhörda betydelsen av en omställning och hålla fast vid något slags åtgärdsprogram som löper över generationer. För att vara helt krass ska vi vara glada om vi inte omvänt under en sådan lång tidsperiod startar ett eller annat omfattande krig i syfte att ha ihjäl varandra.  Kommande klimatkriser kommer visserligen tvinga oss till sådana ansatser, men inte ens ganska påtagliga hot tror jag kommer kunna förändra oss om det inte sker utifrån en positiv utgångspunkt, snarare än som en uppoffring.

Jag tror vi måste hitta sätt att på ett intelligent och värdigt sätt manipulera oss själva till att ändra värderingar långsiktigt. Vi måste succesivt börja bry oss mer om varandra och våra gemensamma angelägenheter än våra privata bestyr och domäner. Målbilden för de allra flesta är idag att skapa sig ett litet kungarike av

Strävan efter lyx

materiellt välstånd, snarare än att bidra till att samhället fungerar så bra som möjligt för så många som möjligt. Samtidigt har kvaliteten i välfärdstjänsterna ökat dramatiskt och parallellt kraven på samhället som något som är utanför en själv och det egna ansvaret.

Dessa två utvecklingslinjer, fokus på privat materiellt välstånd och kravet på det offentliga åtagandet, är i grunden oförenliga annat än i en extrem(utopisk) tillväxtekonomi. Problemet är dels att vi inte kan ha en sådan ekonomi av hållbarhetsskäl och dels att vi de facto inte har haft det på väldigt länge. Ett symptom på detta är bland annat att skattetrycket i kommunerna nu ökar och att de höga arbetslöshetssiffrorna biter sig kvar. Så alldeles oavsett vår ambition att skapa ett hållbart samhälle har vi konflikter inbyggda i ekonomin som innebär bekymmer på lite sikt.

Lika bra kanske att försöka börja från grunden utan att för den skull rasera hela bygget, vilket förstås bildligt är omöjligt men även överfört väldigt svårt. I teorin är det så lätt att beskriva vad som ska göras men i praktiken vet vi att det är svårt att förutsäga hur människor kommer att reagera och i den mån vi kan det så får det en inte att ta glädjeskutt. Vi behöver krympa ekonomin och det materiella välståndet utan att människor förtvivlar och samhället stagnerar och rent av blir kaotiskt. Frågan är också vilka ”vi” är? Det ”vi” som vi har rådighet över är ju Sverige och dess befolkning. Är det möjligt att börja i ett land bara? Att bli absolut fattig är en sak men att bli det relativt är ju betydligt värre. Ensam i hela världen blir man ju som en slags sekt, Amishfolket light.

Samtidigt, någon måste ju börja och om det är svårt att tänka sig att dra igång ett sådant projekt nationellt så ter det sig ju löjeväckande otroligt att något sådant kan samordnas globalt. Nyckeln ligger i att varje förändring genuint ska uppfattas som att livet och samhället blivit kvalitativt bättre. Det får aldrig handla om uppoffring och därför kan förändringen bara ske långsamt. Åtminstone till och börja med. Det måste också finnas stödjande politiska idéer som man kan driva internationellt. För om det är så att vi i exempelvis Sverige uppfattar det som att vi faktiskt fått det bättre fast vi rent köpkraftsmässigt halkat efter så är det ett mindre problem och om vi dessutom betraktas som ett föredöme kan det ge upphov till stolthet.

Ok, dags att börja bli en smula mer konkret, vad behövs göras?

  1. Vi behöver understödja förslag och idéer som stödjer människor i att prioritera gemensamma intressen.
  2. Vi måste hitta sätt att långsamt minska den sammanlagda köpkraften i samhället.
  3. Vi måste sätta en långsiktig vision om att minimera det svenska ekologiska fotavtrycket och sjösätta ett systematiskt program för att nå dit.
  4. Utifrån detta måste vi arbeta fram en sysselsättningspolitik som gör att alla som kan och vill arbeta också ska få göra det.

Och här några exempel på vad som kan verka i den riktningen:

-         Stärkt lokal- och regional demokrati med fler verktyg att finansiera verksamheter. Inkomstskatten är trubbig och otillräcklig.

-         Succesivt sänkt normalarbetstid

-         Rättvis handel

-         Stöd till kooperativ, samfälligheter, kollektivboende, alternativa ekonomiska sammanslutningar

Några förutsättningar:

-         Det samhälle som växer fram måste vara ett samhälle där klyftorna minskar.

-         Det måste finnas en bred politisk överenskommelse om de grova dragen i förändringsarbetet men det kan råda stor variation vad gäller takt och medel.

Det är svårt att känna sig särskilt optimistisk att denna beskrivna förändring kan komma att ens påbörjas. Få delar ens analysen över att det inte går att frikoppla miljöpåverkan och storleken på ekonomin. Vissa ser inte ens miljö- och klimatfrågan som ett problem av akut karaktär, även om man förstås sällan öppet ventilerar den åsikten. Samtidigt finns det många som har en klar övertro på vad politiska åtgärder kan få för effekt och ibland drar helt fel slutsatser; bara vi förbjuder vinst i välfärden, bara den offentliga sektorn tillåts expandera, bara vi höjer skatten på fossila bränslen med 1000% eller sänker arbetstiden till sextimmar gärna med bibehållen lön…, eller inför medborgarlön m.m, så ordar det nog sig. Framförallt underskattas svårigheten med att överge tillväxtekonomin. Tillväxt är fullständigt manifest i civilisationen och understödjs kraftfullt av den mänskliga naturen.

Visionen av omställning och dess inkorporering i hela samhället är därför avgörande om vi ska ha en minsta chans att inte bara införa hållbarhet utan uthålligt över lång tid hålla fast vid ett sådant förhållningssätt. För att detta ska komma igång kravs politiskt ledarskap.Nu.

Relaterad media: DN

Kommentera

Under Uncategorized

Att projicera är vår melodi

Projektion är är förstås en berömdhet bland försvarsmekanismer och dyker upp såväl på individnivå som på aggregerad nationell nivå, fast det senare är väl mer ovanligt numera i en globaliserad värld. Den individuella projektion kan förstås få återverkningar på ett helt land när summan av våra tillkortakommande projiceras på någon gemensam yttre faktor.

Att Juholtaffären orsakade sådant rabalder och sådan ilska i folkdjupen tror jag delvis beror på att vi lite till mans äro syndare av kanske betydligt värre sort än Juholt. Det stjäls kopiöst från våra arbetspaltser och i dagens DN kan vi läsa att svenskar snattar mest i norden. Det handlar om åtskilliga miljarder varje år.

En av de absolut allvarligaste projektionerna är de som rör vår egen litenhet och vår egen utsatthet. Det finns krafter i samhället som vill att vi ska ta ut all vår frustration och desperation på ett hatkonto utställt på alla de som inte har en lång etniskt bakgrund i norden eller som tillhör en annan religion. På nätet har en lika viktig som eländig megafon varit bloggen Politiskt Inkorrekt. Det är med stor glädje jag noterar att den snart kommer att förvrängda beskrivningar av verkligheten.

Lösningen på individuell nivå handlar om ökad självkännedom och att försöka vara så sann mot sig själv som möjligt. Varför tänker och känner jag som jag gör? Varför reagerar jag på det som jag gör? Är balansen och proprotionerna rimliga? Vad måste jag medverka till att förändra i omgivningen och vad måste jag förändra hos mig själv?

På samhällsnivå handlar det framför allt om att rigga skola, utbildning och forskning på så sätt att de maximalt understödjer självständigt och kritiskt tänkande.

Bloggat: Den helt nya nyhetssajten Ajour skriver om PI’s nedstängning här

Andra bloggar främlingsfientlighet

2 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Män bör genomgå ett obligatoriskt antivåldsprogram

Blir inte riktigt klok på vad jag ska skriva en dag som denna. Internationella Kvinnodagen sätter ju vissa krav på att det man presterar åtminstone är halvintressant. Givetvis kan man ju som Johan Westerholms blogg inser man att frågan bär det djupaste allvarets signum. Det faktum att kvinnor strukturellt underordnas i samhället leder i extremfallet till ofattbara övergrepp. (Jag är inte totalt humorbefriad, tokmoderatens inlägg är roligt, men kanske inte just idag…)

Att se att patriarkala strukturer verkar i samhället får dock aldrig glida över i grova generaliseringar. Det är sällan bara en man som slår eller förgriper sig på kvinnor.  Ibland är det helt enkelt rimligare att säga att det var en psykiskt dysfunktionell person som utförde de handlingarna.

De patriarkala strukturerna visar sig inte i själva handlingen utan i det faktum att de alls är möjliga. Att vi kan slå varandra och hur detta framför allt integreras i konstruktionen av maskulinitet. Grunden gissar jag ligger i vissa djupt liggande manliga ideal som självständighet, styrka och kontroll. När dessa ideal övertydligt krackelerar på grund av sjukdom, psykisk sjukdom, arbetslöshet eller annat som kan uppfattas som misslyckande uppstår en förhöjd risk för manligt våld.

Det är helt uppenbart att motsvarande feminina normbildning interagerar och förstärker den maskulina konstruktionen.

Lösningen på det manliga våldet ligger sannolikt synen på våldet som sådant. Samtidigt är det väldigt svårt att se hur man ska angripa det som förhärliga våld utan att ta bort de komponenter som bygger upp idén om våld och som har ett självständigt positivt värde.

Jag tror att det som måste till är en slags manlig anti-våldsträning som måste starta redan i mycket tidig ålder, samtidigt som både flickor och pojkar jämställt uppmuntras till engagemang, entusiasm, vilja till kamp och ambitioner. Människan måste givetvis tillåtas vara explosiv och kreativ.

Det grundläggande argumentet för att införa ett sådant antivåldsprogram för pojkar är inte att att pojkar av födsel skulle vara mer våldsbenägna. Skälet är helt enkelt att män är starkare och kan åsamka så mycket mer skada, inte minst mot kvinnor.

Det är helt rimligt att den kvinnliga delen av befolkningen kräver det för en sådan tydlig riskgrupp och av denna riskgrupp att acceptera det.

Bloggat: Jinge

Media: DN

Andra bloggarpatriarkala strukturer

38 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Läsarstorm om döende och utförsäkrade Maria

I dagens pappersupplaga av Corren kan vi läsa på insändarsidan hur upprörda människor ha blivt av hur den svårt cancersjuka och döende Maria behandlats. Här två av rösterma:

Sverige är inte ett helt fattigt land, ändå tvingas cancersjuka söka jobb på arbetsförmedlingen. Det tycker jag är fel. Är man allvarligt sjuk måste man få koncentrera sig på att bli frisk, inte på sin försörjning. Jag tänker rösta på det parti som lvoar att bygga upp tryggheten för den som är sjuk. /Maud Karlsson

Jag blir förbannad när jag läser i tidningen om hur sjukförsäkringen har blivit. Jättesvårt sjuka som får en spark i baken ut ur sjukförsäkringen, för vad? Att man fått en sjukdom som inte går över snabbt, eller ens alls? Jag tycker man ska få stöd när man är så allvarligt sjuk, inte mindre. Det är fel att det har blivit så här. Låt allvarligt sjuka vara sjuka, utan att tvingas till socialbidragskontoret/Kent

Även bland bloggare har fallet uppmärksammats. Några som skrivit i ämnet:

Jakob Björneke

Jakob skriver exemplevis:

Nu är inte deras belägenhet resultatet av elaka tjänstemän eller feltolkade regler på försäkringskassan utan ett resultat av det förändrade regelverk som den borgerliga regeringen drivit igenom vad gäller sjukförsäkringen. På söndag kan du göra Sverige lite rättvisare och lite humanare ta den chansen.

Dags för ny regering – Yes we can!!

Relaterat i media: AB Debatt

Andra bloggar sjukförsäkringen

PS Är du rödgrön bloggare? Skynda till BLOGGUTMANINGEN

3 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Sorgligt MP om pigavdraget!!

Jag blir ytterst beklämd över den fullständiga aningslöshet som miljöpartiet visar när man går ut och försvarar avdraget för hushållsnära tjänster. Hushållsnära tjänster är inget annat än ett smörjmedel för tillväxtsamhället. Det är också ett sätt att få människor att i det allra längsta undvika att fundera på några andra uppenbara alternativ att lösa ”livspusslet” på. Kortare arbetstid till exempel.

I ett första skede innebär det redan införda avdraget inte någon direkt övergång till ett tjänarsamhälle(gå parallella skeenden också något som kan få bollen i rullning. Etablerade städföretag och andra typer av företag ger utförandet av sysslorna en status av professionalitet. På kort sikt är detta det minsta av problemen men på långsikt ger det ett samhälle med 1800-tals karaktär.

Ett tredje problem är den strikta prioriteringsinvändningen. Om man nu vill underlätta för människor att få ihop sitt livspussel och värna arbetsmarknaden, varför då inte satsa på solidariska lösningar inom ramen för det offentliga? Bidrag till flexibla arbetstidsmodeller och öppetider på dagis är två exempel. Erik Laakso uttrycker sig så här:

Däremot är frågan om ett skatteavdrag är det bästa ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Kanske finns det andra saker som går att göra för att göra tjänsteköp mer tillgängliga för fler i samhället? Sänkt moms, bättre företagsvillkor, you name it.

Jag tvivlar starkt på att de förlorade skatteintäkterna som uppkommer genom avdraget inte kan användas på ett lika effektivt sätt för sysselsättning och välfärd men utan dess negativa konsekvenser.

Genom att stödja avdrag för hushållsnära tjänster bidrar MP till:

  1. Ett än mer potent konsumtionssamhälle
  2. Att underlätta för det framväxande reella klassamhället
  3. Att staten fortsätter med en direkt felprioritering

Var det det vi ville?

Bloggat: In Your Face

Andra bloggar miljöpartiet

6 kommentarer

Under Uncategorized

Carola och Parfymen

Detta är egentligen så sorgligt att man bar borde låta det passera, men för minnets skull en liten notering.

Carola åker till Haiti och ger en utfattig pojke en flaska parfym värd 620 kronor.

Nästan lika korkat som när hon gav hemlösa i Stockholm ett exemplar av sin senaste julskiva.

Det visar i sin extrem de avigsidor som finns med välgörenhet. När små enklaver som Filadelfiakyrkan i Stockholm förvandlar solidaritet till ett nedlåtande jippo. Tyvärr har en av de få verkligt robusta hjälporganisationerna – Röda Korset få klä skott för en kritik som borde riktas mot helt andra fenomen i branchen.

Andra bloggar Carola

Kommentera

Under Samhälle&Individ

Homo Transparentus

Inspireras av Göran Hådén att reflektera en smula över integritetsbegreppet och de förändringar av dess innehåll och/eller värdering av det som äger rum i och med internet och de sociala medierna.

Göran pekar på vi redan nu kan se en förskjutning i vad vi uppfattar som pinsamt och vad som får folk att höja på ögonbrynen. Göran liksom Dick Erixon pekar också på vad som är de uppenbara farorna med den allt mer tillgängliga informationen som går att få fram om den enskilda individen.

Den som står bredvid och tittar på utvecklingen från dokusåpornas kapptävling i att visa upp alltmer av det privata och intima till bilddagböcker, webcams och statusuppdateringar på facebook, måste tänka något i stil med: ”Herregud, hur kan de vara så självutlämnande? Detta kan inte vara riktigt friskt!”

Frågan är dock hur djupt och genuint behovet är av att inte vara självutlämnande och att värna sin integritet och sitt privatliv? I det fall som Peter Wolodarski tar upp är ju problemet med att inte göra det uppenbart:

Den som exempelvis ville se semester­bilder på chefen för den brittiska underrättelsetjänsten MI6, kunde fram till förra sommaren ta del av dem på Facebook. Där hade hans fru aningslöst postat en rad privata fotografier för allmän beskådan, liksom uppgifter om familjens barn, hus och bekanta.

Men bortsett från de få som av rent säkerhetsmässiga skäl inte kan utelämna allt – vad är problemet med den självutlämnande transparenta människan? Homos Transparentus – den genomskinliga människan!

Det första problemet är givetvis alla de som inte förstår att de är genomskinliga – att allt som publiceras på internet är potentiellt evigt. Tror dock att det är en krympande skara.

Det  andra problemet är att det kommer att finnas folk som kommer att utnyttja den information som finns tillgänglig. Och det utifrån det som Göran Hådén skriver och konstaterar:

Framför allt Google har ju fantastiska möjligheter till detta när folk använder deras e-post, deras webbläsare, deras sökmotor, och så vidare. Än så länge används infon mest till att skicka reklam som ska intressera just dig, men informationen kan ju senare användas till långt obehagligare saker än så.

Vi måste tänka igenom hur vi ska hantera och förhålla oss till detta

Det tredje problemet är egentligen en öppen fråga. Vad som är ”obehagligare saker” kanske är obehagligt för alla människor ELLER så är det bara obehagligt för oss stofiler inte för Home Transparentus. Vad om något gör Homo Transparentus till en människa med sämre livskvalitet?

Homo Transparentus har till exempel inga problem med att bli övervakad dygnet runt så länge hon har installerat kameran själv och inte riskerar ekonomiska eller juridiska sanktioner. Hon vill till exempel inte få sämre försäkringsvillkor pågrund av sängrökning, men har inget emot att någon sprider bilder på henne i sänghalmen utövandes helt andra aktiviteter. Det finns inget som kan genera Homo Transparentus. Hon bär ingen mask.

På ont och gott.

*Latinet ”Homo Transparentus” är påhittat av mig förmodligen skulle det inte heta så på korrekt latin

Vad tycker du?

Andra bloggar övervakning

1 kommentar

Under Samhälle&Individ

Några nya fakta om regeringens Arbetslinje

Nu visar det sig att regeringens arbetslinje faktiskt bara innebär piskor, inga morötter.

För en stor grupp som tvingats från sjukförsäkringen till arbetsförmedlingen innebär förflyttningen minskade ersättningar. Detta uppger TT och återges i blanda annat Svd

De som framförallt drabbats är de som stått utanför arbetsmarknaden och de som tidigare haft högre inkomster.

Om detta kan man tycka som man vill, men faktum kvarstår att regeringen farit med osanning när den hävdat att ingen skulle förlora på förändringen. Det blir också allt tydligare att arbetslinjen inte är mycket annat än en rätt kallsinning mekanism för att öka ekonomiska klyftor i samhället.

Andra bloggarsjukförsäkringen, arbetsslinjen

3 kommentarer

Under Uncategorized

Kritiken mot Opus Dei

På ytan hemsida kan man till exempel läsa om undervisningens syfte:

Den utbildning som prelaturen ger främjar i de kristna en levande medvetenhet om att de är Guds barn och hjälper dem att leva därefter: den uppmuntrar dem till att lita på den gudomliga försynen, att vara enkla inför Gud och inför andra människor, att på djupet förstå varje människas värdighet som person samt människornas samhörighet med varandra, att älska världen och den av Gud skapade verkligheten med en äkta kristen kärlek, att ha sinnesro och att vara optimistisk

Svårt att se det problematiska i en sådan lära, eller hur?

Problemet är att de som hoppat av organisationen ger helt andra bilder av vad som faktiskt äger rum bakom stängda dörrar.

Véronique Duborgel skriver i sin bok Inside the Hell of Opus Dei  bland annat om:

  • Social isolering – inledningsvis får hon inte berätta ens för sina föräldrar att hon är medlem och senare uppmannas hon att göra sig av med vänner som inte är potentiella värvningsobjekt. Hon blev värvad av sin man som inte berättade om sitt medlemskap förrän efter de hade gift sig.
  • Social kontroll – tvång att rapportera vilken umgänges krets hon har
  • Å ena sidan uppmuntra orden henne att betrakta sina systrar i ordern som en familj, å andra sidan får hon bara anförtro sig åt en person som tilldelats henne
  • Psykologisk isolering – hon uppmuntras förställa sina känslor och tankar och genomgå vissa mentala övningar.
  • Underkastelse av en utpräglad könsmaktsordning – när hon berättade att hennes man(som var präst) misshandlade henne fick hon svaret: ”Its your Cross, you must bear it”

Givetvis är detta bara en persons upplevelse, men om det hon säger är sant uppvisar Opus Dei alla tecken som utmärker farliga sekter.

Det är därför med en viss oro jag läser i Aftonbladet:

– Vi riktar oss till unga kvinnor och kommer att ha mattekurser, ledarskapsutbildningar och reträtter där vi ägnar tid åt gud och att be, läsa och lyssna på präster som predikar.

Jag kan bara hoppas att kommunalrådet Britt-Inger Fröbergs engagemang inte stannar vid att äta snittar vid invigningen utan att hon håller ett vakande öga på vad som försegår ute på herrgården.

UPPDATERING: Ber tusen gånger om ursäkt för felet som Johanna i kommentatorsfältet uppmärksammade. Givetvis var hon inte gift med en präst! Han är istället en före detta universitetslärare som nu bor på ett kloster.

Fler vittnesmål kan ni för övrigt läsa idag på Aftonbladets hemsida

Bloggat: Glory Box

Andra bloggar sekter

9 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Drevet mot Röda Korset

Ingen organisation med 40000 medlemmar och en omsättning på över 800 miljoner kronor kommer att stå pall för en granskning som syftar till att svärta ner organisationen. Och ju fler skandaler som staplas på varandra desto mer okritiskt tar vi som läsare till oss det som skrivs i media.

Den verkliga skandalen i Röda Korset var det bedrägeri som en hög tjänsteman, placeringspolicy blir till något som luktar fuffens och en ganska modest personalfest blir till ett luxöst festande på bidragsgivarnas nota.

arvode kanske är en smula hög och badtunnor och val av meny en smula väl överdådigt.

Men när media komponerar detta i en väl avvägd attack luras vi tror att Röda Korset är en unken organisation av fifflare. Bloggosfären har förstås svalt betet med hull och hår: hbt-sossen mfl.

Röda Korset är en ytterst professionell organisation med ett välutvecklat regelverk kring hur gåvor, donationer och andra bidrag handhas och med infrastruktur för hjälpinsatser som är i världsklass. Självklart behöver en sådan organisation en gedigen administration på olika nivåer och ha anställda med löner som motsvarar deras insatser.

Läs Röda Korsets verksamhetsberättelse här

Med detta sagt så belyser ändå Röda Korset historien en rad tveksamheter som man kan hysa på ett rent generellt plan.

  • Mångsyssleriet inom Elitens Sfärer – Bengt Westerberg har ett rimligt arvode för att på heltid arbeta för en så stor organisation som Röda korset Sverige, MEN det är ju inte det enda karln gör…och jag begriper inte hur någon kan orka och hinna med så mycket. Minns till exempel turerna kring Wanja Lundby Wedins tjugotal styrelseuppdrag
  • Själva idén om gigantiska hjälporganisationer byggda på välgörenhet. Röda korset är en mycket stor, gammal och inarbetad organisation så jag ser rimligheten i att till exempel SIDA har gemensamma projekt (ca 100 miljoner kronor går från SIDA in i Röda korset)med just RK. Men med andra mindre organisationer som inte är tydligt nischade(SOS Barnbyar, Läkare utan gränser) har jag svårt att se det kostnadseffektiva med det hela.

Givetvis ska även Röda Korset granskas, givetvis ska mångsyssleriet även fortsättningsvis skärskåda och givetvis måste en mer ideologisk diskussion om välgörenhet understundom föras, men utstuderade mediedrev betackar i all fall jag mig för.

Andra bloggar hjälrporganisationer

Tidigare i ämnet: Fyller hjälporganisationer en bra funktion?

Bloggat: Tiberg

Media: DN

5 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Svaret på den värsta debattartikeln i mannaminne

Idag ger så Alexandra sitt förfärliga debattartikel i vilken han ger sig i kast med att som riksdagsledamot angripa en individ och meborgare på ett flagrant insuinant sätt.

Alexandra skriver bland annat:

Er politik har lärt mig att infinner man sig inte i arbetslinjen så finns ett alternativ, socialtjänsten. Där talar vi om ett ”binärt förhållande”. Tydliga signaler finns om att människor inte klarar av er politik. Om ni bara kunde stanna upp och tänka efter, i stället för att bara slå ifrån er. Människor förlorar sina liv. Jag lever ännu, så lyssna!

Jag kan bara stämma in i bloggen Emil Brobergs förhoppning:

Låt oss bara hoppas att det kommer många fler Alexandror som står upp och beskriver hur deras verklighet ser ut med den borgerliga politiken

Jag har tidigare skrivit om sjukförsäkringsdebatten här

Andra bloggar Gunnar Axén

6 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Partiledardebatten: sjukförsäkringen

”Det ni kallar för rehabiliteringkedjan är bara en serie datum för när du blir utkickad”

säger Peter Eriksson slagkraftig till Maud Olofsson. full gång.

Regeringens motargument handlar om att beskriva hur dåligt det var tidigare. Går väljarna på att det legitimerar en annan sämre lösning? Eller kommer väljarna att göra det rimliga och jämföra med det rödgröna alternativet?

Reinfeldt går så till attack om de rödgrönas alternativ. Sahlin ger klara besked om de faktiska förändringarna i förslaget. Eriksson klargör 58 års gränsen på ett bra sätt, men Reinfeldt verkar ändå inte förstå.

Eriksson jämför reinfeldt med Lucky Luke, mannen som handlar fortare än han tänker.

Se även mina inlägg om slutanalys

Andra bloggar partiledardebatten,

5 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Har polisen tagit skada?

Vilka resonemang ska man föra kring polischefens beteende? Många diskussioner har rört existensen av dubbelnaturer, men frågan är om det är särskilt anmärkningsvärt. Vi är alla sådana naturer. Redan Paulus erkände denna svaghet hos sig själv och hos människan. ”Det goda som jag vill gör jag icke och det onda som jag icke vill gör jag”. Min egen svaghet rör kost och motion, jag vet att jag måste förändra mina levnadsvanor men har extremt svårt att så göra.

Skillnaden rent kognitivt är att jag fritt kan ventilera denna svaghet, ångra mig, börja om, blir kritiserad och respondera privat och offentligt. Detta är förstås inte möjligt när det rör sig om ett brott och i synnerhet ett så gravt brott som att förgripa sig sexuellt på minderåriga. Det är sexnätverk, men sådana fungerar mer självbekräftande skulle jag tro, som en extension av en själv.

För mig är det just detta som är den stora skillnaden. Att polischefen ärsvin. Och för mig är det inte särskilt konstigt att dessa uppträder lite varstans, även inom polisen. Jag tror inte att man genom att analysera dubbelnaturen hos enskilda kan komma särskilt närmare ett skydd mot att sådant inträffar. Tyvärr. Det man kan göra på strategisk nivå är:

  • Minimera riskerna att barn och vuxna försätts i situationer där de kan utnyttjas av skitstövlar.
  • Att generellt förbereda det uppväxande släktet på att kunna hantera beroende och fixeringar
  • Möjligen, men jag har inte klart för mig konkret hur det ska gå till, minska samhällets sexualisering och som gör sex till en sådan extremt lättfixerade besatthet.

inte tagit skada om inte övergreppen relaterar till polischefens arbete, till exempel utnyttjat sin ställning för nå sina brottsliga mål.

Det svek som polischefen gjort sig skyldig till är värre nämligen det svek som varje människa gör som kränker en annan medmänniska, sveket att inte vara människa helt enkelt.

Det finns dock ett ytterligare element av etisk natur nämligen det faktum att han föreläst om etik och moral och sexuella trakasserier. Detta mindre svek handlar om lärarens svek mot sina ”elever”(åhörare), och om han gjort det på uppdrag av polisen, sin arbetsgivare.

Andra bloggarmissbruk

Kommentera

Under Samhälle&Individ

Den brutala högerpolitiken

Idag redovisar Aftonbladet hur brutalt de nya sjukskrivningsreglerna slår. AB ger ett antal exempel och för att ta ett:

Murat kan inte svälja, utan måste sondmatas efter flera operationer. Han får vård i hemmet av en sjuksköterska som vidgar hans matstrupe två gånger per dag. Murat som förbrukat sin förlängda sjukpenning får ingen ytterligare sjukpenning eftersom sjukvården inte tar större delen av dagen och han inte bedöms bli sämre av individuellt anpassad arbetslivsintroduktion.

hårresande jag läst från en framträdande svensk politiker.

Bortsett angreppet på en medborgare måste det precis som Annarkia skriver anses som desinformation när de skriver:

Nu har vi en stabil och trygg försäkring. Särskild hänsyn tas till de allvarligt sjuka. Och det är moraliskt rätt att hjälpa människor till arbete om de har arbetsförmåga

Sätt nämligen det i samband med direktiven till Försäkringskassan:

I undantagsfall går det att få ytterligare förlängd sjukpenning, så kallad ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Det kräver att man vårdas på sjukhus eller får omfattande vård på annan plats, att man har en kraftigt bristande verklighetsuppfattning eller att man riskeras att allvarligt försämras om man jobbar eller deltar i introduktionen

Det är svårt att inte göra den kopplingen som Lisa Magnusson gör på Aftonbladet:

Det enda positiva med deras jävla ARBETSLINJE är egentligen att vi skulle kunna sjukskriva dem allihopa enligt paragraf 7.7.2: ”Avgörande förlust av verklighetsuppfattningen”.

Avgjort irriterande är Reinfeldt ständiga tjat om de rödgrönas ”fuskuppgörelser”. Är det någon som inte begripit att det handlar om skilda ideologier och syn på människovärdet – inte om att varenda paragraf måste vara färdigskriven innan valet?!

Det är detta som det handlar om:

  • Stupstocken efter 550 dagar avskaffas¨
  • På sikt ska sjukförsäkringen omfatta fler än idag
  • Om behov finns ska de utförsäkrade återförsäkras
  • Tidsgränserna ersätts med avstämningspunkter där behovet av insatser kan regleras
  • Prövningen efter 180 dagar avskaffas redan 2011
  • Ersättningen ska vara 80% under hela sjukdomsperioden
  • Rätt till individuell plan
  • Deltidsstudier och deltidssjukskrivning ska bli möjligt att kombinera
  • Ny rehabiliteringsfond inrättas
  • Och det kallas POLITISK INRIKTNING och poängen är att den FAKTISKT SKILJER sig från den förda högerpolitiken!

    Bloggat:Karin

    Andra bloggarvalet 2010

    5 kommentarer

    Under Samhälle&Individ

    Den viktigaste uppgörelsen klar – stupstocken ska bort!

    De DN debatt om sin uppgrörelse angående sjukförsäkringarna.

    • Stupstocken efter 550 dagar avskaffas¨
    • På sikt ska sjukförsäkringen omfatta fler än idag
    • Om behov finns ska de utförsäkrade återförsäkras
    • Tidsgränserna ersätts med avstämningspunkter där behovet av insatser kan regleras
    • Prövningen efter 180 dagar avskaffas redan 2011
    • Ersättningen ska vara 80% under hela sjukdomsperioden
    • Rätt till individuell plan
    • Deltidsstudier och deltidssjukskrivning ska bli möjligt att kombinera
    • Ny rehabiliteringsfond inrättas

    Artiklen avslutas med följande ord:

    Efter valet 2010 är det hög tid att skapa ett nytt trygghetssystem som ger människor hjälp och stöd att snabbt komma tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid som rehabiliteringsarbetet tar. Ett samhälle kan mätas utifrån hur det tar hand om sina sjuka och utsatta. Sverige sköter sig dåligt i dagsläget. Det är dags för en ny sjukförsäkring och en ny regering.

    Uppgörelsen balansera väl de olika signalsystem som måste kommat till stånd för att de sjukas alla olika behov ska kunna mötas effektivt. Att kunna ge individer som har potential att bli friska incitament att gå vidare mot en fond av välvilja, istället för att som idag betrakta dem som vargar med dålig genuppsättning är något av det viktigaste förbättringarna. Att placera kraven på Försäkringskassan att faktiskt tillse att förändring kommer till stånd är också mycket bra.

    Vad som på sikt är problematiskt är den arbetsideologi som ligger bakom förslagens tankar och idéer. Att upphöja förvärvsarbetet till den enda vägen till lycka innebär ett problem när de facto 10% av befolkningen inte kan få ett arbete. Det vill säga strukturellt inte konjukturellt.Vi är inte där ännu, men på väg.

    Missförstå mig rätt här, jag är inte motståndare till att transfereringsystemen understödjer att folk kommer i sysselsättning, tvärtom, det är ett av skälen till varför jag är skeptisk till Medborgarlön och dylikt. Men det kvarstår ett behov att nedvärdera förvärvsarbete 40 timmar i veckan som norm betraktat.

    Akut problematiskt är givetvis det som många kritiker skjuter in sig på – finansieringen. I grunden är det en prioriteringsfråga som får hanteras i vårpropositionen. Själv anser jag att ett samhälles värdighet står på spel när man inte kan ta hand om sina sjuka, det vill säga jag är beredd att prioritera bort annat.

    Detta är verkligen en sådan hög prioriterad fråga.

    Media: DN

    Bloggat:Nytt År,Nytt Liv

    Andra bloggar sjukförsäkringen

    8 kommentarer

    Under Samhälle&Individ