Månadsarkiv: september 2006

Liberalismen går på barnkalas

 Som namnet antyder sätter liberalismen friheten som sin fundamentala värdering. Detta är troligtvis dock ett alldeles för vitt anslag. Nästan alla ideologier menar sannolikt att frihet i någon betydelse är av grundläggande betydelse. Vi måste ge frihetsbegreppet en speciell tolkning. Det handlar då om att varje individ i varje ögonblick ska ges så stora möjligheter som möjligt att styra över sitt eget livsprojekt. Individen ska ha tillgång till omständigheter som kännetecknas av frihet. Huruvida individen ”verkligen” är fri blir en meningslös fråga. Det finns inget tillstånd i individen som har frihetsegenskaper. Ett livsprojekt värde kan aldrig bestämmas objektivt utan är alltid relaterat till ett subjekt. Frihet är alltid något ”där ute” och finns primärt som avsaknaden av hinder för att genomföra subjektets intentioner. Motsatsen till detta synsätt är t. ex de österländska religioner och i västerlandet; stoicismen, som hävdar att en aldrig så fjättrad individ ändå kan vara fri i själen. Frihet är något vi kan åstadkomma genom att förändra oss själva snarare än de omständigheter som råder ”där ute”.

Friheten i liberal tappning finns alltså ”därute”. Målsättningen blir att skapa så stora frihetsutrymmen för individen att expediera som möjligt. Versioner av liberalism, ganska många faktiskt, vill också ta hänsyn till rättvisa. Det måste finnas vissa ramar. Anta att liberalismen gick på barnkalas där det vankades tårta. Hur ska tårtan fördelas mellan ungarna?

1 Roffa åt sig Liberalism

Maximalt frihetsutrymme skapas om var och en ges möjlighet att ta så mycket de vill med vilka medel som helst.

2. Schysst Liberalism

En annan princip är att vi delar in de, säg åtta, barnen i två grupper, en grupp skär den andra väljer, sedan delas de två grupperna så att det blir fyra med två barn i varje som delar enligt samma princip och så vidare:

3. Socialliberalism

En annan möjlighet är att någon vuxen gör en behovsanalys och fördelar tårtan efter var och ens behov. Hur behov ska definieras avgörs i dialog med barnen. Någon har en större magsäck, någon gillar tårta mer än andra etc:

Socialliberalism har alltså utvecklat en genomtänkt balansering av två ideal Frihet och Rättvisa. På detta övergripande plan råder det en ganska stor konsensus kring socialliberalismen som samhällsfundament. Problemet blir att avgöra på vilket sätt, med vilket omfång och i vilken utsträckning behovsprincipen ska göra sig gällande. Liberalism övergår i socialism när rättvisan börjar dominera över friheten och när behov i allt större grad definieras kollektivt.

Andra bloggar om: ipolitik

Pingat på intressant.se

Kommentera

Under Ideologi

Anmärkning angående Kielos plus ditt och datt

När jag idag läser Kielos lite noggrannare inser jag att jag gjort en del feltolkning. Jag återkommer med en grundligare genomgång inom kort. Jag kommer då också göra en mer kritisk granskning av radikalfeminismen och utsagan om att vi lever i en våldtäktskultur.

Egentligen hade jag planerat skriva detta inlägg redan idag, men vackert väder och andra bestyr kom i vägen.

För den som inte kan vänta på feminsitisk analys kan jag rekommendera DN’s kultur sidor där Nina Björk skiver intressant på halvt om halvt särartsfeminisktiskt manér. Tyvärr verkar inte söndagskolumnen finnas i nätupplagan så någon länk får ni inte.

I övrigt konstaterar jag att huvudnyheten är att Jakobson försökt muta Jodenius till tystnad genom att erbjuda honom ett jobb. I dealen ingick att Jodenius skulle hålla sig borta från Sverige under valrörelsen.

Ur led är tydligen tiden.

Kommentera

Under Uncategorized

En första läsning av Katrine Kielos

Ungefär samtidigt som jag började blogga på allvar fick jag en rekommendation att besöka bloggen Det lilla jag läste fick mig ändå att bestämma mig för att vid tillfälle gå igenom hennes redan producerade alster. Med valrörelsen avklarad och resultatet begrundat kom så idag den dag då bekantskapen skulle upprättas.

Katrine skriver huvudsakligen om feminism, könsmakstordning – kvinnors underordning och mäns överordning, våld, sexualitet och rädsla. Hon skriver väl och slagkraftigt och med intellektuell skärpa. Den bärande idén verkar vara kvinnors inbyggda rädsla och den därtill kopplade ofriheten. Manssamhället ingjuter från första stund skräck i kvinnors medvetande för att på så sätt skapa dominans på strukturell nivå. Pudelns kärna är de privata sfärerna Kärlek och Sex och det är inom dessa områden feminismen måste koncentrera sig för att bekämpa det Katrine kallar för vår rådande våldtäktskultur. Jämställdhet är så mycket mer än lika lön för lika arbete och skulle ganska lätt kunna uppnås som en slags fernissa i vårt civiliserade samhälle utan att vi för den skull dragit upp den ingrodda sexistiska plantan med rötterna. Jag tror hon har rätt i detta och jag måste erkänna att det gör mig en smula bedrövad.

Män är rädda för sina känslor och kvinnor rädda för mäns känslor eller dess uttryck. Män styrs av objektifiering och kvinnor styrs av relaterande. Utifrån dessa mekanismer definieras mäns och kvinnors olika typer av kontrollbehov, distans respektive balans. Lösningen är enligt Katrine att skriva om detta manus. Hon exemplifierar med våldshandlingen där kvinnor måste lära sig att sluta se våldet som en speciell gärning hon måste balansera genom att t. ex fråga sig själv vad som orsakade våldet, utan istället se våldet som en naturkraft man till varje pris måste skydda sig ifrån; en arsenal av slag, skrik och sparkar lika naturliga som paraplyet vid regnväder. Kvinnor måste sluta vara rädda. Måste frigöra sig från ”sitt bottenlösa självförakt”

Andra bloggar om: ideologi

Pingat på: intressant.se

Kommentera

Under Feminism

Ge förnyad legitimitet åt politiken

Publicerad i Östgöta Correspndenten Hösten 2003

Senaste tidens turbulens i länet rörande landstingets besparingar och omstrukturering har väckt en mängd frågor som pockar på svar: hur förankrar man stora beslut, hur kommunicerar man förslag och beslut så att rätt information når medborgaren, hur blir ett fattat beslut legitimt?

Den sista frågan borde ha det självklara svaret att detta sker genom folkets representanter, nominerade av medlemsstinna partier sjudande av engagemang, och sedan efter en informativ valrörelse där olika frågor noggrant genomlysts, formellt utsedda genom allmänna val. Om det nu är så att de politiska partierna tappar medlemmar och endast har ett fåtal aktiva, och att kommun- och landstingsfrågorna kommer bort i det riksinfluerade mediebruset, hur blir det då med legitimiteten? Legitimitet finns så länge flertalet anser att legitimitet föreligger. Flertalet röster i debatten om hälso- och sjukvården verka mena att politikerna inte har den legitimiteten, och skulle den åsikten ha signifikans, så är det också så. Vem har då ansvaret för att politikerna mist sin legitimitet? Ytterst är det naturligtvis medborgaren själv som har ansvaret genom att inte engagera sig kontinuerligt över tid, men som i de flesta fall är ansvaret delat. Politikerna kan välja att hålla riksdagsvalet separat från de övriga två och skapa partiorganisationer som är mer öppna för olika slags engagemang. Journalister kan fokusera mer på sakfrågor och lyfta upp lokala och regionala frågor i större utsträckning.

Om vi forstätter att gå baklänges i mina inledande frågor kommer vi till den om kommunikation. Debatturerna kring landstingets besparingar har i stor utsträckning sprungits ur journalistisk desinformation. I både Motala och Norrköping har man kunnat läsa om att hela sjukhus planeras att läggas ned. Man har inte skilt på förslag från verksamheten och förslag från politiker, och inte förslag från beslut. Att mammografin inte skulle tas bort meddelades på ett tidigt stadium , men hängde kvar långt därefter i media. Corren har i dessa fall verkat professionellt, men sällar sig till övriga media när det gäller ”den svarta listan”. 50 diagnoser ska inte bort! För femtiotalet diagnoser gäller att de antingen ska bort, eller att indikationerna skärps(man måste ha större behov än idag för att få vård), eller att vården kommer att ske på annat ställe i organisationen. I alla fall bedöms de medicinska riskerna vara ringa eller obefintliga. Som politiker känner man onekligen vanmakt inför dessa svårigheter att nå ut med rätt information. Journalisternas drastiska språk- och bildbruk, i ingresser och rubriker, får dessutom direkt konsekvens för inställningen till politiker och uttrycks därefter på tidningarnas insändarsidor där ord inte skräds.

Med färre aktiva inom partierna och med en information till allmänheten som brister, hur är det då alls möjligt att föra en dialog med medborgarna eller att förankra stora beslut? Eller är frågan kanske hur vi, eftersom dessa problem föreligger, kan föra en sådan dialog? Ett svar på den frågan är också ett svar på hur man återfår legitimiteten för den politik man bedriver. Om vi löser problemen återupprättar vi den representativa demokratin och hittar vi andra förankringsmöjligheter förnyar vi demokratin. Båda, menar jag är acceptabla och kan kombineras och utvecklas. Ett annat svar är att låta människors känslor och tillfälliga engagemang styra. Politikerna står inför valet att förhärda sig eller ge med sig. Ytterligare en möjlighet är att medborgaren helt enkelt resignerar och säger att detta är för svårt, låt politiken bli ett fåtalets sysselsättning! De sista två alternativen är en tillspetsad verklighetsbeskrivning och helt oacceptabla.

Den viktigaste frågan för oss politiker i sammanhanget är, eftersom bollen ligger hos oss, alltså den om att finna nya sätt att föra en dialog med medborgarna. Jag välkomnar därför Lena Micko inbjudan till samtal om de stora problem som väntar oss inom offentlig ekonomi. Viktigt är dock att det inte stannar vid en välkomnande gest, utan att tydlig former för detta samtal utformas. Som politiskt aktiv i landstinget kommer i alla fall jag fundera mycket över hur dialogen kring hälso- och sjukvårdsfrågor framgent ska kunna se ut, både på landstingets initiativ och på mitt partis, miljöpartiet. Studiecirklar inom och utom partierna tror jag kan var en väg, en politisk webbportal en annan. Idéerna värker fram långsamt och många frågetecken återstår. I likhet med Lena Micko bjuder jag alla Linköpingsbor(plus övriga i länet, men de läser kanske en annan tidning) att komma med goda idéer och att föra ett samtal kring både hälso- och sjukvård och grundläggande demokratifrågor.

Joakim Hörsing, politisk sekreterare(mp), landstinget i Östergötland

Kommentera

Under Artiklar i papper

Storsosse Mona Sahlin

…försöker jag vänja mig vid att tänka. För visst är väl ett Nej ett Nej och inte ett Ja? Och om denna hypotes är riktig föjer av uteslutningsmetod att vår nästa Storsosse heter Mona.

Kommentera

Under Politiska partier

Valresultatet en triumf för socialdemokrati eller en politisk strategi?

I dagens DN hävdar Bo Rothstein i en bättre socialdemokrat än Socialdemokraterna själva. Allra tydligast, menar han, ser man det i Moderaternas omsvängning och den därmed påföljande framgången. Själv skulle jag nog hävda att Moderaterna inte så mycket tagit efter socialdemokratisk politik, utan mer lagt sig till med dess retorik. En strategi för att vinna stöd för sin politik snarare än en omsvängning. Detta erkänner de så gott som själva. Det handlar om vilket tilltal man använder. Nu har de chansen att under milda former vissa att deras politik är framgångsrik, därefter misstänker jag, väntas mått och steg som ligger ganska långt ifrån socialdemokratisk rättvisepolitik.

Andra bloggar om: moderaterna

Pingat på: intressant.se

Kommentera

Under Valet 2006

Tillväxt, arbet och lycka del IV

I detta inlägg ska jag ta upp några av de problem som en arbetsdelning, som metod för att radera arbetslösheten står inför. Det mest uppenbara brukar kallas matchningsproblematik eller flaskhalsar. I och med arbetstidsförkortningen uppstår arbetsbrist som måste matchas av kompetent arbetskraft. Detta illustreras tydligt genom att det redan idag finns en arbetsbrist inom vissa yrkeskategorier och i emellanåt i hela branscher. Exempel på yrken är geriatriker och patologer och bland exempel på branscher återfinns byggnads. På områden där det idag råder arbetsbrist kommer naturligtvis situationen förvärras.

Vilka mekanismer måste finnas för att matchningsproblematiken ska kunna mildras? För det första torde flexibla löner verka positivt, nämligen på så sätt att lönerna sjunker på områden där arbetskvoten är mer än fylld och att lönerna ökar där det förekommer brist. För det andra krävs ökad geografisk rörlighet i befolkningen, det vill säga att människor är beredda att flytta dit jobben finns. För det tredje måste det finnas en väloljad vuxenutbildning som snabbt kan skola om människor.

I det förda resonemanget hittills vilar dock en underliggande utgångspunkt som förmodligen inte är riktig, nämligen att mängden arbete per capita är/eller bör vara konstant, det vill säga att det arbete som ska utföras är något givet på förhand eller uttryckt annorlunda att våra behov redan är fastlagda. Tittar vi historiskt kan ju inget vara mer felaktigt än detta. Möjligen kan man fråga sig om de inte borde vara det, men då hamnar vi ideologiskt någonstans i knäet på Stalin.

Att våra behov är fastlagda är som sagt historiskt fel. Sådana behov som att byta TV-kanal utan att resa på sig eller att ständigt vara kontaktbar via telefon fanns inte något decennium tillbaka, men är i allra högsta grad befäst idag. Blir våra behov hela tiden större eller förändras det på så sätt att vissa behov också försvinner? Det enda jag kan komma på är behovet av ett invasionsförsvar. Förmodligen finns det något enstaka exempel till men på det hela taget verkar behoven bli större hela tiden. I teorin skulle vi alltså kunna skapa fler behov än vi har möjlighet att tillfredsställa och därmed skapa fler jobb. Kanske skulle vi kunna säga att visserligen kan vi inte alá Stalin fastlägga behov, men att vi ändå säger att en hög sysselsättnings grad är viktigare än full behovstillfredsställelse.

Vi säger då att det viktiga är att alla har en uppgift snarare än att vi gör uppgiften så väl som möjligt. Frågan är vad som händer när man väl vänder skutan bort från rationaliseringar? Sett från ett framtidsperspektiv blir väl effekten samma som om vi skulle lösa arbetslösheten genom att skrota alla traktorer och börja använda häst och plog eller skrota alla grävmaskiner och istället använda spade att gräva med. Så fungerar inte människan. Av två sätt att göra en sak väljer vi alltid det vi tror är smartast.

I nästa del analyserar jag människans smarthet, effektivitet och produktivitet och därmed tillväxtbegreppet. Jag ska också nudda vid något som jag tror kan vara en del av lösningen på arbetslöshets- och tillväxtproblematiken. I näst nästa del diskuteras hushållsnära tjänster.

Andra bloggar om: ekonomi

Pingat på: intressant.se

Kommentera

Under Ekonomi

De TIO värsta sakerna som kan inträffa med en borglig regering

Utan någon rangordning har jag försökt lista de tio värsta sakerna som kan hända under kommande mandatperiod med en borglig regering. Kom med synpunkter om jag missat något väsentligt eller om jag är gravt orättvis på någon punkt.

  1. Förlorade år för en offensiv klimatpolitik. Redan nu talas det, inte bara om att stoppa flygskatten, utan rentav sänka den. Bensinskatten sänks.

  2. Klyftorna ökar i samhället genom sänkta ersättningsnivåer, sänkta skatter för rika och genom ”pigavdrag”.

  3. Människor med invandrarbakgrund får dessa pig- och dräng jobb och segregationen ökar i samhället

  4. De stoppar införandet av trängselavgifter och våldför sig på folkmakten i Stockholm

  5. ”Caligula” tar över skolan inför katederundervisning alá trettiotal

  6. Man river upp stopplagen och genomför omfattande privatiseringar av sjukhus runt om i landets landsting och lägger grunden för att så småningom slå undan benen för den skattefinansierade sjukvården.

  7. Man tar inga steg för att avveckla kärnkraften, istället viskas det om att några extra reaktorer nog skulle göra susen.

  8. Jämställdheten får en råsop genom vårdnadsbidraget och i övrigt görs inget för att utjämna löneskillnader mellan män och kvinnor. Detta är helt enkelt inte prioriterat.

  9. Livskvaliteten får sig också en känga genom att friåret avskaffas.

  10. Trots enorma ansträngningar minskar inte arbetslösheten.

Andra bloggar om: valresultatet

Pingat på intressant.se

Kommentera

Under Valet 2006

Gröna segrar och förlorad makt

Det har gått bra för miljöpartiet. Mycket bra. 5,2 % i riket, över 9% i Stockholm. Ja till trängselskatt i samma stad. Malmö och Göteborg visar också goda resultat. I Linköping, som är min kommun, går vi fram med två mandat och får 6,6% av väljarstödet. Norrköping får 5,5% och ett ytterligare mandat. En annan mycket glädjande sak är att Mjölby och Åtvidaberg nu är gröna kommuner med ett mandat i fullmäktige.

MEN vi har nu en borglig regering och sannolikt även ett borgligt styre i Linköping. Det senare är väl ingen katastrof då S i denna min kommun är intill förväxling lika moderaterna. Vad som är betydligt värre är att borgarna med stöd av ett missnöjesparti nu tar makten i Östergötlands läns landsting. Ett landsting där vi gjort stora och svåra förändringar avsedda att säkra en god kvalité i sjukvården för alla östgötar nu och i framtiden. Detta riskeras i bästa fall gå in i en stiltjefas och värsta fall rivas ner och brytas sönder.

En annan sorglig historia är att Sverigedemokraterna tar två mandat, både i Norrköping och i Motala.

Vi går således in i en mandatperiod där vi stärks som parti, men där vi förlorar i inflytande. Vi måste använda denna tid till att bygga upp den gröna rörelsen och skapa ett parti som kan vara en sprudlande plattform för nya gröna idéer. Vi måste förmodligen också fundera på hur vi i framtiden ska interagera med Socialdemokrater och Vänsterpartister

Andra bloggar om: miljöpartiet

Pingat på intressant.se

Kommentera

Under Valet 2006

Min Kandidatur

Studenters villkor måste bli bättre. Mp vill höja studiebidraget med 1000kronor
Detta blir det sista inlägget före valet och kommer att fungera som information om min kandidatur till Linköpings Kommunfullmäktige, liksom att göra reklam för Miljöpartiet de gröna på alla nivåer. Inlägget kommer således att uppdateras varefter. Ställ gärna frågor genom kommentarfunktionen.
LITE MER INFORMATION OM VEM JAG ÄR

Om jag hade makten i Linköping

1 En demokratireform genomföras där medborgarnas behov sattes i centrum och kanaliserades genom medborgarrådslag via verksamhetsdialoger och politisk beredning till ett offentligt rum som kallas kommunfullmäktige.

2 Linköping ha en starkt ekologisk präglad inköps och upphandlingspolicy

3 Kommunen vara en Fair Trade City med uttalat globalt ansvar

4 Kommunen ha en offensiv planering för modern spårbunden trafik.

5 Kommunen ta sitt ansvar i omställningen till ett oljeoberoende samhälle, t. ex genom att mer frikostigt upplåta mark för vindkraft

6 Ett antal projekt sättas i gång för att stärka civilsamhället och människors engagemang för varandra, t. ex äldre människors möjlighet att bryta den ensamhet som många upplever.

7 Kommunen inte exploatera Eklandskapet utan vårda det som den unika miljö som det är.

8. Kommunen ska ge lika lön för lika arbete och i övrigt uppnå fullständig jämställdhet mellan könen.

9. Andelen anställda med invandrarbakgrund i kommunen ska vara minst lika hög som andelen i befolkningen.

10. Vid uppföljningen av beställd undervisning ska särskilt fokus läggas på Svenska för invandrare(sfi)

Dessa punkter ska utvecklas och fler tillkomma.
Länkar: Mp Östergötland
LÄS OM vår hälso- och sjukvårdspolitik här

De två viktigaste frågorna

1 Arbetslöshet och utanförskap

Att detta är en viktig och svår fråga är nog alla partier överens om. Alla ska med, som sossarna säger. Ingen har än så länge ställt frågan varför, i synnerhet inte till moderaterna, vilket ju skulle vara ofint och att misstänkliggöra de blåa! Är det ett egenvärde för Moderaterna? Eller handlar det i förlängningen om att gynna en viss klass välbeställda? Det tål att tänka på.
Jag delar sossarnas syn på att detta är ett värde i sig, men för mig blir det än mer knepigt. Dels måste vi lösa arbetslöshetsproblematiken på lång sikt, dels måste vi göra det på ett ekologiskt hållbart sätt.
Här är några förslag som jag stödjer:
- Vi måste underlätta för uppstarten av nya företag, genom att tillföra mer riskkapital, t. ex genom ökade möjligheter för regionala investeringar av pensionsmedel, men också möjlighet för individer att skattefritt spara på så kallade etableringskonton.
- Vi måste utveckla Grundtryggheten i samhället, istället för att som Alliansen, avveckla den.
- Vi måste skära ned på meningslösa AMS åtgärder och istället använda dem till riktiga jobbsatsningar.
- Vi måste stödja utveckling och forskning på miljöteknologi, så att Sverige kan ta marknadsandelar på miljöområdet.MILJÖ GER JOBB!!
- Vi måste ge tydliga incitament för industrin genom att ge tydliga och långtgående mål på miljösidan. Ingen kärnkraft efter 2015 t. ex.
- Vi ska sänka skatt på arbete, istället för på kapital; fastigheter, pengar, aktier och dylikt
- Vi måste i större utsträckning dela på jobben genom att vi sänker normalarbetstiden något.
- Vi måste utveckla den sociala ekonomin och den sociala sammanhållningen. Genom ett större lokalt utbyte blir också känslan av utanförskap mindre.
- Vi måste utveckla en deltagande demokrati som engagera människor i politiken även mellan valen.
En sak är fullständigt säker och det är inte så enkelt som att öka otryggheten i samhället som Alliansen vill, ej heller så enkelt som att luta sig tillbaka och tro att konjunkturen löser allt, som ibland sossarna ger intryck av. Vänstern börjar i helt fel ände och talar om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor, oavsett om det finns ett sådant behov eller ej. Detta blir knappast bättre än ett AMS-jobb. Precis som all makt ska utgår från folket, så ska jobben utgå från befolkningens behov, inte av nåd skapas av staten. En intressant fråga att ställa sig är: Vad behöver jag?

2 Hur vi så snabbt som möjligt kan bidra till en 80% minskning av utsläppen av växthusgaserna?

- Vi måste spara energi på ett helt annat sätt än idag. Det finns inget skäl till varför Sverige ska slösa mer än andra. Jag tror det behövs en stor folkkampanj som involverar hela samhället.
- Vi måste ställa om energiproduktionen till hållbara och förnyelsebara alternativ. Ekonomiska incitament, forskning och konsumentmakt. Högre krav måste ställas på statliga Vattenfall och på kommunala energibolag.
- På alla upptänkliga sätt måste en gammal bilpark bytas mot en moderna och miljövänlig sådan.
- Vi måste också drastiskt minska antalet bilar och antalet transportet.
- Vi måste satsa på kollektivtrafiklösningar. Införa trängselavgifter där det är rimligt.
- Vi måste stimulera gång och cykling
- Vi måste också fundera igenom vad i övrigt vi kan göra för att förändra

VÄXTHUSEFFEKTEN MÅSTE MINSKA

OCUME~1AdminLOKALA~1Tempmsohtml11clip_image001.gif”>

De två viktigaste skälen att rösta på Miljöpartiet de gröna

1. Miljöpartiet är ett ansvarstagande parti som i sin ambition att rädda världen hela tiden ligger Steget före! Återvinning, källsortering, avgasrening, koldioxidskatt, grön skatteväxling etc. Vi ser farorna, men hänger inte läpp, utan försöker göra något konstruktivt av det hela. Miljöpartiets politik skulle ge en rad nya jobb för att nämna en mycket positiv effekt.
2. Miljöpartiet är ett livsbejakande parti som försöker finna lösningar för att vi ska få mer Tid att Leva och för att människor ska få livspusslet att gå ihop. Arbetstidsförkortning, friår, sänkt bokmoms och förlängd föräldrarförsäkring är goda exempel på detta.
MaskrosMp

Jag tänkte nu försöka redogöra lite för var jag står politiskt och ideologiskt.

Min politik utgår från visionen om den förverkligade människan. En människa som hela tiden utvecklar sin potential och därmed berikar både sig själv och sin omgivning. Samhället måste då ge så goda förutsättningar som möjligt för individer att nå självkännedom, men också makt att genomföra sina livsprojekt. Min tro är att vi kan åstadkomma detta genom:

  1. Mer tid för reflektion
  2. Färre distraktioner
  3. Uppväxtvillkor som tar fasta på utveckling, snarare än inlärning

Detta i sin tur innebär att vi måste leva i en större samklang med naturen, minska på buller och stress, öka möjligheterna till fri tid och rekreation, och att vi måste satsa mer resurser på
Förhållandet till naturen kan inte nog understrykas när vi talar om mänsklig utveckling och välbefinnande. Därför måste alltid bevarandet av naturen komma väldigt högt på dagordningen. Skogsskövling och utrotandet av växt- och djurarter är katastrofal.
Min politik utgår också från solidaritet och global rättvisa. Det är inte bara människor i Sverige som ska få möjlighet att förverkliga sina drömmar och sin inneboende potential, utan detta måste gälla ALLA människor på vår planet.
Slutligen utgår min politik från ÖVERLEVNAD. Detta borde jag inte behöva skriva om. Att inte alla politiker tar de stora överlevnadsfrågorna på största allvar är mig en gåta. Vi måste skapa ett samhälle som är ekologiskt hållbart. Vi måste sluta förstöra de betingelser som gör liv möjligt. Växthuseffekten är ett gigantiskt hot!!

Kommentera

Under Valet 2006

Barns pedagogiska behov i skolan: min skolpolitik del II

Vilka pedagogiska behov har barn- och ungdomar?

Barn och ungdomar har ett starkt behov av att träna upp sina kognitiva funktioner, såsom minne, logik, aritmetik, symmetri, association, språk etc. Behovet är starkt eftersom effekten av sådan träning är som störst i yngre åldrar. Inslaget av lek, spel, repetition och andra övningar bör därför vara stort i skolan.

(FÖRSTA DELEN AV MIN SKOLPOLITIK HITTAR NI

I det informationssamhälle som vi lever i idag är behovet av att kritiskt granska det som sköljer över oss i form av bilder, tal och text mycket stort. I de tidiga årskurserna kan fokus ligga på t. ex rimlighetsbedömningar för att i de senare övergå till retorik, tendenser och motiv.

Alla människor har ett behov av att vara extra duktig på något. Därför måste skolan ge utrymme för eleven att finna sina speciella förmågor och även ha en öppenhet för att kunna spegla den pedagogiska undervisning i detta intresse. Jag är medveten om att det senare är att ställa mycket höga krav på lärarkåren.

De flesta människor, i synnerhet barn, har ett starkt behov av att uttrycka sig genom kreativt arbete. Skolan måste därför svara upp mot detta, t. ex genom stort utrymme för teckning, slöjd, webbdesign etc.

Barn, och i synnerhet ungdomar har ett stort behov av att placera sig själva i ett sammanhang. I samhället, i världen och i universum. Denna nyfikenhet och sökande efter mening måste få ett bra bemötande av skolan. Studiebesök, kontakt med andra länder och existentiella frågor är exempel på hur detta kan lösas.

Det här var exempel på några behov som jag tror är viktiga att ställa krav på att skolan möter upp. Min övergripande poäng är dock att det är politikens uppgift att ta reda på exakt vilka behov eleverna har, för att sedan kunna kräva en redovisning av skolan HUR dessa behov ska tillfredställas. Politikens roll blir att medla mellan forskning, skolpersonal, föräldrar och elever och även andra intresserade medborgare. Dialog, uppdrag, åtagande och uppföljning är nyckelord i min skolpolitik.

Resultatet skulle bli oändligt mycket bättre genom en sådan process än genom Skolverkets fyrkantiga kvalitetsuppföljning i Svenska, engelska och matte. Istället skulle Skolverket kunna ägna sig åt att stödja de lokala processerna genom t. ex nationella riklinjer för Hur man tar till vara elevers skaparglädje, eller Teaterns roll i undervisningen, eller Så kan du förbättra barns känsla för logiska resonemang. Allt givetvis med stöd av evidensbaserads forskningsresultat.

Pingat på: intressant.se

Andra Bloggar om: Val 2006

Kommentera

Under Skolan

Luftkorridor av sympati till belägrad LEJON-BORG

Enligt Aftonbladets läsare har Leijonborg synder sonats och hans utfrågning får av samma läsare Mycket Väl Godkänt. Med tanke på utgångsläget är jag benägen att hålla med. Jonas Morian, menar även jag att drevet kring folkpartiet tagit sig väl stora proprtioner. Precis som mediadrev förövrigt alltid gör. Leijonborg gjorde förövrigt en viktig distinktion klar och tydlig, nämligen den mellan å ena sidan brottets allvar i sig, och brottets faktikst ringa betydelse för den socialdemokratiska valröreslen i det stora hela. Detta tror jag gick hem hos publiken.

En egenskap hos mediadrevet är också att tidsbegreppet stelnar och saktas ned, så att ett dröjsmål på ett dygn eller rent av några timmar kan verka som att aktrörerna är paralyserade och oförmögna. När drevet sedan släpper och den vanliga tidsuppfattningen inträder, verkar Leijonborgs dröjsmål till tisdagen inte så anmärkningsvärd. Detta tror jag också Leijonborg lyckades förmedla.

Jag hoppas verkligen att denna skandal inte får väjare att överge folkpartiet utan att de gör det av det rätta skälet, nämligen på grund av den usla anti-liberala politik som de står för. Mycket talar för det. Den sifo undersökning där folkpartiet rasar var till största delen gjord före skandalen.

Andra bloggar om: folkpartiet

Detta inlägg är pingat på: intressant.se

Kommentera

Under Valet 2006

Vem vinner på dessa dueller mellan Persson och Reinfeldt?

I vems intresse ligger att dessa dueller mellan Persson och Reinfeldt äger rum? Knappast i väljarens! De allra flesta svenskar håller sig tämligen trogna till sina block. Förändringar sker i huvudsak inom blocken.Det blev väldigt uppenbart i kvällens duell att de båda herrarna talade bredvid varandra och följde gamla klassiska mönster som mångar svenskar för länge sedan identifierat och tagit ställning till.

Vinnarna är naturligtvis socialdemokraterna och moderaterna som om och om igen befäster sina positioner som de största partierna. Inte för att de är bäst utan för de lyfts fram av media som de verkliga alternativen i svensk politik. Detta ligger också helt i line med Alliansens överenskommelse om politikens innehåll redan före valet. Men är det inte de borgliga väljarna som på valdagen ska avgöra vems politik som ska väga tyngts inom alliansen? Är det inte också vi väljare som ska avgöra vilka de stora alternativen är i svensk politik?

Det verkligt intressanta hade därför varit en serie dueller inom de båda blocken. Reinfeldt versus Hägglund, t. ex eller Leijonborg versus Olofsson, och Person versus Eriksson.

För att undvika missförstånd vill jag understryka att jag inte på något sätt vill negligera de stora ideologiska och blockskiljande spörsmålen. Det är i dessa som valet slutligen avgörs. I dessa fångas marginalväjaren och i dessa måste förstagångsväljaren fördjupa sig i. Jag menar blott att duellformen hade passat bättre för de partiskiljande frågorna än för de blockskiljande och givit större möjligheter för små partier att hävda sig.

Andra bloggar om: politik

Inlägget är pingat på: intressant.se

Kommentera

Under Valet 2006

Dags att slopa integrationsbegreppet?

Vad betyder integration? Förmodligen att något ska inordnas i en redan befintlig helhet, eller att något olikt sammansmälts och blir likt. Processen som leder till det målet kallas assimilation. Den integration som är föremål för politisk diskussion är förstås integrationen av medborgare med utländsk bakgrund. I debatten förstås oftast integration då som att invandrare(använder för enkelhet denna inadekvata beteckning) ska inordnas i den befintliga befolkningen, snarare än att dessa två grupper skulle sammansmälta. Assimilation medelst sammansmältning innebär ju att båda grupper bidrar till slutprodukten.

Oavsett definition innebär integration en strävan efter likhet. Om detta är bra eller dåligt beror på vad som inbegrips i våra integrationsambitioner. Lika inför lagen och lika rättigheter och lika möjligheter är förstås självklara ingredienser som få kan ha invändningar mot. Problemet är väl att detta faller inom anti-diskriminerings politikens ramar och även inkluderar t. ex jämställdhet och hbt-frågor.

Anti-diskriminerings åtgärder har karaktären att det inte är något problem med den diskriminerade. Vi säger inte att den homosexuelle ska bli heterosexuell för då löser sig allt, utan vi angriper de strukturer eller individer som verkar diskriminerande.

Integration säger något annat: att du käre invandrare inte får något jobb beror på att du inte är tillräckligt lik oss, bli det och allt löser sig. En mer upplyst integration säger att visserligen är det du som ska bli mest lik mig, men jag får väl också dra mitt strå till stacken och bli lite mer som du. Integration betyder i själva verket kulturell likhet.

En mer välvillig tolkning av integration är att säga att integrationen sker i våra huvuden. Det är när förståelse för varandra infinner sig som också de diskriminerande strukturerna upplöses. Frågan är dock hur detta uppnås? Det förutsätter förstås att man talar samma språk, att man bryter segregationen så att människor har en möjlighet att mötas och att barnen går i samma skolor. Detta i sin tur underlättas betydligt om den kulturella likheten blir betydande.

Och det är väl här integrationsbegreppet hela tiden får diskussionen att hamna snett. I slutändan är det alltid invandrare som ska inordnas, inlemmas och assimileras. Krav ska ställas och kontrakt skrivas, som om inte invandrare var tänkande varelse som förstod det kloka i att lära sig det språk som talas i det land de kommit till..

Jag tror vi klarar oss ganska bra utan integrationsbegreppet. Det räcker gott med en tydlig anti-diskrimineringspolitik och en ambition att ge alla svenska medborgare lika möjligheter. Och om man inte tar de möjligheter som bjuds en ska det också var okej, när allt kommer omkring hur många svenska är det inte som gladeligen väljer det alternativet.

Andra bloggar om: politik

Inägget är pingat på: intressant.se

1 kommentar

Under Integration

Motiv och ambitioner med min blogg

Min främsta ambition med min blogg är att utvecklas som tänkare och ideolog. Jag får en samlad historik över mitt tänkande som jag hela tiden kan ha som utgångspunkt för utveckling. Jag ser med andra ord bloggandet som en intellektuell resa på vilken jagSigill innerligt hoppas att fler vill ansluta sig och bidra. Vilket då för över till min andra ambition att rent allmänt bidra till att höja nivån på den ideologiska debatten, kanske inte alltid genom att själv vara så förfärligt lysande utan många gånger att genom mina brister provocera fram utveckling hos andra.Ett tredje motiv är förstås att vinna gehör för de tankar som jag för närvarande håller för sanna. Det vill säga opinionsbildning för det långsiktigt hållbara samhället.Några sekundära motiv är väl att det är ett sätt att hålla sig orienterad och rent allmänt njuta av att få orera i det offentliga rummet.

Kommentera

Under Uncategorized