Några spridda tankar om tillväxt och miljö

Det är tämligen uppenbart att vi måste förändra sättet på vilket vi lever för att skapa ett samhälle som är hållbart och värnar miljön. I korthet handlar det om att få fram en ekonomi och en livsstil som är betydligt mer resurssnål än den vi har idag. Ekonomin måste således krympa vilket förstås är oerhört främmande för en ekonomi som bygger på ständig tillväxt. I teroin kan man förstås frikoppla ekonomin från resursutnyttjandet men i praktiken har vi i alla fall inte hittills sett några tecken som tyder på att den drömmen är en realistisk sådan. Som ett minimum bör vi nog ur försiktighetssynpunkt inte ha en sådan frikoppling som ett antagande. Vi som är mer franka kan helt enkelt avfärda det som nonsens.

Den stora frågan är hur vi ska genomföra den förändringen. Jag tror inte att vi kommer att lyckas genom ren viljestyrka, mänskligheten fungerar inte på så sätt att vi kollektivt kan inse den oerhörda betydelsen av en omställning och hålla fast vid något slags åtgärdsprogram som löper över generationer. För att vara helt krass ska vi vara glada om vi inte omvänt under en sådan lång tidsperiod startar ett eller annat omfattande krig i syfte att ha ihjäl varandra.  Kommande klimatkriser kommer visserligen tvinga oss till sådana ansatser, men inte ens ganska påtagliga hot tror jag kommer kunna förändra oss om det inte sker utifrån en positiv utgångspunkt, snarare än som en uppoffring.

Jag tror vi måste hitta sätt att på ett intelligent och värdigt sätt manipulera oss själva till att ändra värderingar långsiktigt. Vi måste succesivt börja bry oss mer om varandra och våra gemensamma angelägenheter än våra privata bestyr och domäner. Målbilden för de allra flesta är idag att skapa sig ett litet kungarike av

Strävan efter lyx

materiellt välstånd, snarare än att bidra till att samhället fungerar så bra som möjligt för så många som möjligt. Samtidigt har kvaliteten i välfärdstjänsterna ökat dramatiskt och parallellt kraven på samhället som något som är utanför en själv och det egna ansvaret.

Dessa två utvecklingslinjer, fokus på privat materiellt välstånd och kravet på det offentliga åtagandet, är i grunden oförenliga annat än i en extrem(utopisk) tillväxtekonomi. Problemet är dels att vi inte kan ha en sådan ekonomi av hållbarhetsskäl och dels att vi de facto inte har haft det på väldigt länge. Ett symptom på detta är bland annat att skattetrycket i kommunerna nu ökar och att de höga arbetslöshetssiffrorna biter sig kvar. Så alldeles oavsett vår ambition att skapa ett hållbart samhälle har vi konflikter inbyggda i ekonomin som innebär bekymmer på lite sikt.

Lika bra kanske att försöka börja från grunden utan att för den skull rasera hela bygget, vilket förstås bildligt är omöjligt men även överfört väldigt svårt. I teorin är det så lätt att beskriva vad som ska göras men i praktiken vet vi att det är svårt att förutsäga hur människor kommer att reagera och i den mån vi kan det så får det en inte att ta glädjeskutt. Vi behöver krympa ekonomin och det materiella välståndet utan att människor förtvivlar och samhället stagnerar och rent av blir kaotiskt. Frågan är också vilka ”vi” är? Det ”vi” som vi har rådighet över är ju Sverige och dess befolkning. Är det möjligt att börja i ett land bara? Att bli absolut fattig är en sak men att bli det relativt är ju betydligt värre. Ensam i hela världen blir man ju som en slags sekt, Amishfolket light.

Samtidigt, någon måste ju börja och om det är svårt att tänka sig att dra igång ett sådant projekt nationellt så ter det sig ju löjeväckande otroligt att något sådant kan samordnas globalt. Nyckeln ligger i att varje förändring genuint ska uppfattas som att livet och samhället blivit kvalitativt bättre. Det får aldrig handla om uppoffring och därför kan förändringen bara ske långsamt. Åtminstone till och börja med. Det måste också finnas stödjande politiska idéer som man kan driva internationellt. För om det är så att vi i exempelvis Sverige uppfattar det som att vi faktiskt fått det bättre fast vi rent köpkraftsmässigt halkat efter så är det ett mindre problem och om vi dessutom betraktas som ett föredöme kan det ge upphov till stolthet.

Ok, dags att börja bli en smula mer konkret, vad behövs göras?

  1. Vi behöver understödja förslag och idéer som stödjer människor i att prioritera gemensamma intressen.
  2. Vi måste hitta sätt att långsamt minska den sammanlagda köpkraften i samhället.
  3. Vi måste sätta en långsiktig vision om att minimera det svenska ekologiska fotavtrycket och sjösätta ett systematiskt program för att nå dit.
  4. Utifrån detta måste vi arbeta fram en sysselsättningspolitik som gör att alla som kan och vill arbeta också ska få göra det.

Och här några exempel på vad som kan verka i den riktningen:

-         Stärkt lokal- och regional demokrati med fler verktyg att finansiera verksamheter. Inkomstskatten är trubbig och otillräcklig.

-         Succesivt sänkt normalarbetstid

-         Rättvis handel

-         Stöd till kooperativ, samfälligheter, kollektivboende, alternativa ekonomiska sammanslutningar

Några förutsättningar:

-         Det samhälle som växer fram måste vara ett samhälle där klyftorna minskar.

-         Det måste finnas en bred politisk överenskommelse om de grova dragen i förändringsarbetet men det kan råda stor variation vad gäller takt och medel.

Det är svårt att känna sig särskilt optimistisk att denna beskrivna förändring kan komma att ens påbörjas. Få delar ens analysen över att det inte går att frikoppla miljöpåverkan och storleken på ekonomin. Vissa ser inte ens miljö- och klimatfrågan som ett problem av akut karaktär, även om man förstås sällan öppet ventilerar den åsikten. Samtidigt finns det många som har en klar övertro på vad politiska åtgärder kan få för effekt och ibland drar helt fel slutsatser; bara vi förbjuder vinst i välfärden, bara den offentliga sektorn tillåts expandera, bara vi höjer skatten på fossila bränslen med 1000% eller sänker arbetstiden till sextimmar gärna med bibehållen lön…, eller inför medborgarlön m.m, så ordar det nog sig. Framförallt underskattas svårigheten med att överge tillväxtekonomin. Tillväxt är fullständigt manifest i civilisationen och understödjs kraftfullt av den mänskliga naturen.

Visionen av omställning och dess inkorporering i hela samhället är därför avgörande om vi ska ha en minsta chans att inte bara införa hållbarhet utan uthålligt över lång tid hålla fast vid ett sådant förhållningssätt. För att detta ska komma igång kravs politiskt ledarskap.Nu.

Relaterad media: DN

1 kommentar

Under Uncategorized

Krav, press och stress

Känner mig tämligen oinspierad idag. Detta samtidigt som jag har precis hur mycket att göra som helst. Framförallt jobbrelaterat, men även i form av en del privata projekt som står och stampar och pockar på uppmärksamhet. I detta läge återvänder jag alltså till denna totalat avsomnade blogg för att liksom beskriva eländet.

Jag borde verkligen också börja blogga igen. Detta är så mycket som är osagt från min sida. Inte minst om den infekterade diskussionen om vinster i välfärden, dels som avgränsat fenomen, men kanske också och framförallt som en del i den större synen på samhället. Jag skulle vilja skriva lite mer utförligt om detta. Pröva och kanske ompröva mitt tidigare lokala- och regionala perspektiv – descentraliseringstanken. Vi får se.

Jag skulle också vilja börja skriva om ekonomi, arbetsmarknads och näringslivsfrågor. Om den nödvändiga men helt omöjliga tillväxtekonomin och hur man kan lösa den gordiska knuten som detta dilemma utgör. Det gäller att samla kraft för det.

Just nu går rätt mycket energi åt till att träna fysiskt, inte minst löpning. Tänker att det i slutändan ska ge mer energi än det tar. Har haft några rejäla sjukdomsperioder i vår men nu verkar det bli bättre med träningsfrekvensen. Jag springer blodomloppet, 10 km på torsdag i nästa vecka. Och därefter har jag ungefär ett lopp inplanerat varje månad fram till jul. Alla på ca milen.

Läser i SvD idag en betraktelse av Anna Lagerblad om optimeringen av våra kroppar, där förstås träning är en viktig del. Jag är lite kluven till denna strävan efter perfektion. Det är både människans största problem i ett nötskal, samtidigt som det är det som nästan definierar mänskligt liv. Det är en klockren parallell till den nödvändiga men omöjliga tillväxten. Eller egentligen mer träffande så är tillväxtproblemet det kollektiva utfallet av just denna egenskap i den mänskliga naturen. Ständig förbättring, ständig produktivitetsökning, snabbare och bättre. Precis som vi stressas mentalt stressas planeten av konsekvenserna av den ökade ekonomiska aktiviteten.

Min kluvenhet på den inviduella nivån handlar om tror jag att den mänskliga organismen är en smula mer tålig för stressen än planeten, dock givetvis med stora individuella variationer! Den dag du inte pressar dig en smula mer såväl fysiskt(genom träning etc), som psykiskt(utsätter dig för prövande situationer), som intellekturellt(lär dig nya saker, ex ett nytt språk), så stagnerar du och går ett allt snabbare sönderfall till mötes.

Min kluvenhet är reell. Jag tycker synsättet är problematiskt även på individnivå. Det måste finnas andra saker som också är värdeskapande än just denna indealiserade form av utveckling. Mognad, vila, betraktelse och förnöjdhet. När det gäller den kollektiva nivån har vi faktiskt inget val, vi måste hitta andra saker som är värdeskapande än ständig ökad produktivitet. Annars kommer förr eller senare ett ohållbart resursutnyttjande att bita oss i svansen. Så svanslös apa vi är!

Nåväl, för ögonblicket är jag ganska mycket inne i förbättringsekorrhjulet. Målet fysiskt är att klara av en marathon 2015 under 4 timmar och en halvmarathon, förmodligen göteborgsvaret, 2014 under 2 timmar. Mitt mål för i år är att klara milen på cirka 55 minuter. Jag har en hel del intellektuella mål också , men dessa håller jag nog för mig själv.

Fokus för några veckor framåt är helt och hållet jobbrelaterat och handlar om att ta fram en rödgrön budget i landstinget i Östergötland.

Det var ju ganska trevligt att skriva av sig lite. Man kan behöva det ibland och kanske blir det en sysselsättning som blir mer frekvent återkommande än brukligt här på min blogg.

Andra bloggar marathon

Kommentera

Under Löpning

Feber, elände och drömmar om att få springa

Jag har nu varit sjuk i feber, hosta och halsont i en vecka. En hel vecka! Känner hur vinterns träning långsamt rinner ut ur kroppen, alla kilometer i benen liksom sipprar ut och tillbaka till den snöbetäckta asfalten runt Ekholmen. Kvar sitter ett trött jag och stirrar på dumburken. Febersjukdom har den lilla fördelen att man helt plötsligt uppskattar sitcom repriser från åttiotalet, tecknat på barnkanalen och realty tv från Ullared. Uppskattar är kanske ett starkt ord, men man typ tolererar det med en viss grad av godmodighet.

Det är nu cirka en månad kvar till jag tänker mig göra debut i löpartävlingssammanhang(motionsklass förvisso), nämligen Startmilen i Örebro den 6 april. I och med detta avbräck med sjukdom kommer jag att vara en smula mindre förberedd än jag hade tänkt mig. Även om jag återhämtar mig ganska fort blir det antagligen ungefär 2 veckor färre av träning. Hoppas kunna gå en promenad på torsdag, jogga lite lätt på lördag och kanske springa lite längre på söndag och ta upp träningen ungefär som den var nästa vecka.

 

Träningsprogrammet har sett ut så här:

Måndag: Vila (lite överkroppsträning, typ armhävningar)

Tisdag: Distans 4-6 kilometer

Onsdag: Styrketräning Överkropp

Torsdag: Distans 4-6 kilometer

Fredag: Styrketräning Ben/Mage

Lördag: Vila (lite överkroppsträning, typ armhävningar)

Söndag: Långpass 8-11 kilometer

 

Planen är att göra några små justeringar fram till Startmilen. Tänker försöka springa långpassen upp till 13-14 kilometer för att skapa trygghet i längden, tänker vidare öka på distanspassen med någon kilometer, samt att låta torsdagspasset bli mer av snabbdistans där jag drar på lite mer. Funderar också på att ha några återhämtningskilometrar på måndagen.

Andra bloggar tv

Kommentera

Under Löpning

Fridolin, Jultomten och arbetstidsförkortningen

Noterar på Facebook en hel del upprörda känslor över Gustav Fridolins utspel angående arbetstidsförkortningen. Vill man vara lite cynisk kan man säga att det bara är en logisk konsekvens av u-svängen om hushållsnära tjänster. Ett samhälle som både har kort arbetstid och ett system där man köper städning i hemmet är väl milt uttryckt inte så sannolikt. Som vision är det nya politiska MP-paketet bedrövligt, i all fall med den cyniska hatten på.

Tar vi av den hatten och läser vad Fridolin faktiskt säger och vad hans opponenter föreslår blir bilden en annan. En mindre cynisk tolkning blir då att den gröna partitoppen tar ett väldigt orealistiskt förslag som 30 timmars vecka faktiskt är om man tänker det som ett över-natten-förslag och formulerar om detta till en politik som faktiskt har relevans för människor idag.

Mitt stora bekymmer uppstår om MP faktiskt inte vill ha en arbetstidsförkortning, alls och på något sätt. Kontentan av en sådan politik blir nämligen att det gröna partiet inte förstår centrala ekonomiska samband satt i en kontext av en hållbar utveckling. Inga tjänstesektorer i världen kan undanröja det faktum att en avgörande faktor för en hållbar utveckling är att mänsklig aktivitet i förhållande till naturen och de ekologiska systemem måste sakta ner och minska i tempo. I korthet att vi arbetar mindre, färre timmar under en livscykel.

Och det är det här sista ordet som skiljer mig från en del av Fridolins kraftigaste motståndare i denna fråga. Jag tror inte att en lagstadgad sänkning av arbetstiden till exempelvis 30 timmar är den smartaste lösningen och att det dessutom, som jag såg i ett facebookinlägg, skulle ske med bibehållen lön är som att ha Jultomten som lösning på verkliga politiska problem. Barntid, friår, successiva justeringar av årsarbetstid, semesterveckor, olika tidskonton etc, där tror jag lösningen ligger och det är det jag hoppas komma ut av det pågående rådsslaget.

Vad man än tycker och hamnar i dessa diskussioner kan man inte förneka att både frågan om hushållsnära tjänster och arbetstidsförkorting träffar livsavgörande problemområden som dels måste lösas, men där det dels också är oerhört svårt att se de enkla lösningarna.

Hur ska så många som möjligt ha en sysselsättning som det finns en genuin efterfrågan för inom ramen för en hållbar ekonomi och ett rättvist och jämlikt samhälle med högsta möjliga frihetsgrad? Sug på den karamellen när det lackar mot jul!

Andra bloggar Fridolin,

Kommentera

Under Arbetsmarknad

Att projicera är vår melodi

Projektion är är förstås en berömdhet bland försvarsmekanismer och dyker upp såväl på individnivå som på aggregerad nationell nivå, fast det senare är väl mer ovanligt numera i en globaliserad värld. Den individuella projektion kan förstås få återverkningar på ett helt land när summan av våra tillkortakommande projiceras på någon gemensam yttre faktor.

Att Juholtaffären orsakade sådant rabalder och sådan ilska i folkdjupen tror jag delvis beror på att vi lite till mans äro syndare av kanske betydligt värre sort än Juholt. Det stjäls kopiöst från våra arbetspaltser och i dagens DN kan vi läsa att svenskar snattar mest i norden. Det handlar om åtskilliga miljarder varje år.

En av de absolut allvarligaste projektionerna är de som rör vår egen litenhet och vår egen utsatthet. Det finns krafter i samhället som vill att vi ska ta ut all vår frustration och desperation på ett hatkonto utställt på alla de som inte har en lång etniskt bakgrund i norden eller som tillhör en annan religion. På nätet har en lika viktig som eländig megafon varit bloggen Politiskt Inkorrekt. Det är med stor glädje jag noterar att den snart kommer att förvrängda beskrivningar av verkligheten.

Lösningen på individuell nivå handlar om ökad självkännedom och att försöka vara så sann mot sig själv som möjligt. Varför tänker och känner jag som jag gör? Varför reagerar jag på det som jag gör? Är balansen och proprotionerna rimliga? Vad måste jag medverka till att förändra i omgivningen och vad måste jag förändra hos mig själv?

På samhällsnivå handlar det framför allt om att rigga skola, utbildning och forskning på så sätt att de maximalt understödjer självständigt och kritiskt tänkande.

Bloggat: Den helt nya nyhetssajten Ajour skriver om PI’s nedstängning här

Andra bloggar främlingsfientlighet

2 kommentarer

Under Samhälle&Individ

Juholtaffären avslutad…eller?

Ingen glaskäke där inte...

Så var väl då cirkusen slut för denna gången, drevet avstannat och all uppståndelse lagt sig. Juholt kvar, avgår inte, utan visar morskt upp sin käke som inte är av glass, reser sig stolt och leder de röda skarorna till seger i valet 2014. Hela partiet backar upp honom och en solid strategi utarbetas för placera ledaren i ett sammanhang av visioner och drömmar om ett annat samhälle byggt på social demokrati, ideologin som så passande också råkar var namnet för det parti denne härförare leder.

Förundersökningen är inget åtal. Juholt är ren som det vitaste lamm. Det finns inget mer att säga. Tidningarna drar vidare till andra mer viktigare spörsmål. Mitt i den här uppståndelsen har man ju exempelvis nästan fått intrycket av att media glömt bort att vi är mitt inne i IDOL säsongen. Var är bevakningen frågar man sig?

För att vara lite allvarlig så tror jag att Juholt har en chans, vilket jag sagt från början. Han är ett retoriskt snille och med rätt strategi där man placerar honom i rätt sammanhang av personer och uppgifter kan det förmodligen ske en hel del av dynamisk art. Problemet är att ingen annan än Juholt själv kan göra denna typ av metabedömning, vilket gör scenariot mindre troligt.

Det är klart att det är misstanken om fusk som är det stora problemet för S i opinionen, men det är långt till nästa val. För Sahlin hängde Toblerone affären kvar länge, men hon var kvinna och hade fiender av en annan djupare karaktär tror jag. Så givet att inget mer sker kan nog Juholt fixa det hela. Problemet är att detta är så osannolikt. Han kommer att klappa i klaveret igen. Det tragikomiska i detta är att det är exakt den bedömning han gjorde själv för bara något år sedan.

Så är denna affär avslutad? Vad tror ni?

En bloggare, Peter Andersson tror att comebacken för S med Juholt kvar kan bli en smula knepigt, men att alternativen inte hade varit bättre.

Länk till S pressmeddelandet: här

Relaterat: Juholt: öppet stöd för medborgarlön

Media: SR,

Bloggat: Rudberg

Andra bloggar Juholtaffären

Kommentera

Under Politiska partier

Angående Glada Hudik – kort videokommentar till cynisk granskning

Media: SVT

Andra bloggar glada hudik

4 kommentarer

Under Uncategorized